You can`t stop finking about her

Har ni någon gång stannat upp mitt i en mening, när ni går på trotoarkanten eller när ni danasat...bara för att ni såg något som ni kände igen, något som påminde om något. För att sedan dra lite på läpparna och sedan fortsätta som vanligt?

Det hände mig häromdan, åkte tåg och fick tillbaka lite minnen. Hur det var att sätta sig på tåget varje morgon. Man hade gjort sig fin och sen hälsade man dagen välkommen för nya saker, för nya upplevelse. Och åkte man då långa vägar så brukade man köpa kaffe. Ofta gjorde ja det bara för att kunna smyg kolla på alla människor som satt på tåget. Se nya ansikten nya personligheter. Men där satt jag på tåget med min svarta skinn väska som måste va flera år gammal nu. Och kollade ut genom fönsterrutan och det var som om allt kom tillbaka. Alla minnen om när man åkte till sina kompisar, till skolan, och alla små shopping resor. Och personen i rutan log mot mig. Och det känndes lite som om man på något sätt sa farväl till det gamla.

Sitter nu och kollar igenom blocket (hemsidan) efter lite saker. Måste blanannat ha en soffa snabt. Hittade en jätte fin som ja ska ha så länge tills ja köper någon annan. Och så lyssnar ja på lite låtar.

Rachael Yamagata - Worn Me Down

The End's Not Near, It's Here - band of horses

Keane - Bad dream